Melilla

	Melilla
Flagga	Stadsvapen
Land	Spanien
Koordinater	35°18′N 2°57′V / 35.300°N 2.950°V
Yta	12,3 km²
Folkmängd	85 159 (2022)
Befolkningstäthet	6 923 invånare/km²
Borgmästare	Juan José Imbroda (PP)
Geonames	6362988

Ej att förväxla med Mellila (kommun).

Melilla (spanska: [meˈliʎa], arabiska: مليلية [maˈliːlja])) är en spansk exklav vid nordafrikanska Medelhavskusten med landgräns mot Marocko. Staden har en yta av 12,3 km² och hade 85 159 innevånare 2022.^[1] Den utgör en Plaza mayor bland de spanska Plazas de soberania. Marocko gör anspråk på Melilla och Ceuta, en annan spansk exklav i Marocko. Dagen för autonomin den 14 mars 1995 är en helgdag.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Melilla, som är Spaniens äldsta besittning på Afrikas fastland, togs från morerna 1496 och blev formellt spanskt territorium 15 september 1497. Staden fick sedan utstå många angrepp av rifpiraterna, även under tidigt 1900-tal. Staden ingick inte i protektoratet Spanska Marocko.

Melilla är sannolikt romarnas Rusadir (av Ptolemaios kallat Ryssadiron) och biskopssäte på 1400-talet.

Melilla tillhörde administrativt provinsen Málaga innan den blev en autonom stad 1995^[2].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Ceuta

Källor[redigera | redigera wikitext]

^ [a b] ”Instituto Nacional de Estadística”. 21 april 2022. https://www.ine.es/prensa/pad_2022_p.pdf. Läst 22 mars 2024.
^ * François Papet-Périn, "La mer d'Alboran ou Le contentieux territorial hispano-marocain sur les deux bornes européennes de Ceuta et Melilla". Tome 1, 794 p., tome 2, 308 p., thèse de doctorat d'histoire contemporaine soutenue en 2012 à Paris 1-Sorbonne sous la direction de Pierre Vermeren.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Om Melilla

Wikimedia Commons har media relaterad till Melilla.

[ine-1] [a b] ”Instituto Nacional de Estadística”. 21 april 2022. https://www.ine.es/prensa/pad_2022_p.pdf. Läst 22 mars 2024.

[2] * François Papet-Périn, "La mer d'Alboran ou Le contentieux territorial hispano-marocain sur les deux bornes européennes de Ceuta et Melilla". Tome 1, 794 p., tome 2, 308 p., thèse de doctorat d'histoire contemporaine soutenue en 2012 à Paris 1-Sorbonne sous la direction de Pierre Vermeren.

[1]

[2]